Trillingar

Folk undrar nästan alltid hur det är att ha trillingar? Om det är jobbigt, är nog den största frågan.? Själv svarar man alltid (av artighet tro jag.); - Nä, det går bra.

Men hur är det egentligen, när jag tänker efter.???
Jo, nu ska jag försöka få fram hur det är för oss.

För oss med våra trillingar har det gått bra. De tre har sovit bra redan som lill-liten och varit överlag nöjda barn. Men då det där med matning och amning, som kanske inte alltid är en dans på rosor. Ammade till barnen var 6 månader. Alice va duktig på att amma, därför ammades nog hon lite mer. Medans Thea var hemsk, hon bara bökade. Nästan de enda gånger som hon var snäll och mata var när hon nästan sov. Men alla sätt är bra utom de dåliga. Sista tre veckorna innan jag slutade amma, ammades barnen bara en gång per dag/var. För mig kändes det bra. När jag började amma så sa de på barn4 att jag skulle prova dubbel amma. Men för mig kändes inte det bra alls. jag ville ha den där enskilda tiden och bara rå om ett barn i taget. Så den fick sin egna stund. En mamma stund. :)
Dessutom kräktes Thea väldigt mycke, till och med så vi tyckte att de va jobbigt. Vi provade då ett pulver som vi blandade ut i ersättningen. Då skulle ersättingen svälla lite i magen och maten skulle inte kunna komma upp lika lätt. Men det fungerade inte så bra tycket vi. Men till slut gick det över som nästan allt gör med tiden. Men just den tiden var jobbig.


Sen när barnen hade magsjuka första gången. I februari 2009, de nätterna va de inte mycke sömn. Som tur kräktes de inte men en hel del blöjor byttes. Sen när bara är små och nästan bara gråter/ skriker hela tiden är det svårt, att inte veta vad felet är. Så är det nog för alla föräldrar.
Men det är en tuff tid. Som tur går sånt också över och man får kanske ett första leende, att de rullar för första gången eller ett första steg, då försvinner sånt man har tycket är jobbigt.

Att ha trillingar betyder lite mer jobb, men det är inte jobbigt i våra ögon. För det är som att, när jag tänker efter så kommer det glade och roliga minnena upp först och tränger bort det som varit mindre kul. Så när folk frågar så går det bra och är inte jobbigt just då. Man ska nog fortsätta se det så. Varför komma ihåg det som varit tråkigt för?
Att inte fastna i det som var dåligt och bara grubbla. Utan barn är barn och dem är det svårt att styra över (på vissa sett om ni förstår mig rätt). Se framemot det som komma skall.

Lite annat som kan vara ett dilemma är praktiska saker som vagnar, en massa sängar och att det ska vara mycke av allt. Eller i alla fall tre av allt. Men det är sånt man lär sig. Men att fara bort och tvär fara någon stans har varit lite bökigt, då de haft sina rutiner med mat och sova. Vist nu när barnen blivit äldre blir det lättare att rucka på sådana rutiner. Men när vi väntat för länge med mat eller sova så märks det direkt. Får inte våra barn sova, då har vi lätt griniga barn resten av dagen. För sova är någonting våra barn har varit och är duktiga på göra.

Idag är våra små änglar glada och spralliga tjejer med en hel del energi och vilja. Det är bra att de har så stor egen vilja, men ibland tycker jag nog att det får räcka med vilja. Att en så liten sak kan bli så stor. :) Som att man inte få gå på bordet. En sådan liten grej kan bli ett stort utbrott. Våra tjejerna är alltid värt allt för oss.

Och att det är tre lika gamla allihopa, det är fortfarande svårt att förstå. det kommer nog kanske aldrig att smälta in helt. Så känns det just nu i alla fall. Själv måste jag alltid ta en minut eller två att bara studera och tänka. Ett två tre, alla är mina/våra. Helt underbart.
Jag älskar varje sekund med våra barn. Och när jag inte är där så tänker jag alltid på dem. Att vara trliingmamma är för mig mer roligt än jobbigt.
Ser framemot dem växa upp, men tar samtidigt vara på varje minut. För tiden går fort när man har roligt. :)

Thea Alice och Jenny