Jenny

Gymnaskiken:
Förra veckan så åkte jag och barnen på barngympan. Som vanligt är det en bana som alla ska gå runt i. denna vecka tycker jag att det va lite svårare. De tog sig inte upp på plinten själv utan var tvungen att få lite hjälp. Men det gör då inget. Skönt att de stannar upp, annars så Alice och Thea bara susar fram. Att hålla koll på två går bra men tre blir mycke då det ibland är rätt rörigt med både barn och vuxna. Men hur som helst, Jenny som är lite klumpig av sig har lite svårare på bakansbommen, men framåt tar hon sig. Då när hon går där och vinglar lite lätt, själv ser hur kön bakom blir allt längre då säger hon:
Mamma, jag är rätt bra på det här.
Ja, det är du; säger då jag.
det är då tur att hon har ett självförtroende som duger gott.

Kan säga att det är lättare å fara två vuxna. Men ett stort + är att alla tre var jätte duktiga då vi skulle klä oss och åka hem igen. Då blir jag så glad. och berömmer mig själv och barnen.

Frukost:
För några veckor sedan så var det helg och vi var morgon slöa jag och Älsklingen. När klockan börja närma sig halv 9 så kommer Jenny upp till oss. Hon ställer sig vid sängkanten och säger mamma kliv upp, jag har gjort frukost. Åååå, jag såg framför mig oredan nere i köket. Men tänkte jag får skylla mig själv då jag inte stiger upp.
Så jag kliver upp och går ner. Kommer in i kökte och på boret har hon ställt fram smör, gurka och majonäs. sen säger hon; Jag nådde inte mjölken.
Oj, så gulligt.

Älskling:
Jag kallar ofta mina barn för älsklingen/älsklingar. För det känns så rätt. Men så är även min sambo det. Och när jag ropar på honom för att jag vill ha hjälp eller något annat. Då kan det hända att Jenny står brevid. Då säger hon alltid, men jag är ju här mamma. Jag står ju här. Så gulligt. :)