söndag 7 februari 2010

Sjuka

Äntligen lite lugn stund, efter alla olika slags sjukdomar
Ja, för det har då inte bara varti en, de ha som kommit på rullande band.
Det började för typ tre veckor sedan med en vanlig snuva och lite snor, sen kom hostan och den blev bara värre och värre. Sen när man trodde att allt var över. De vill säga förra lördagen. Då på söndag så börja de rinna ur ögonen.
Så då på måndag va vi till läkaren och tog prover på ögonen och i halsen.
Och det va då en j*vla dag det. Att få komma till läkaren va inte så lång vänte tid. Men sen när vi skulle bli skickade på provtagning. För det första så kliver han nästan inte äns ut från rummet vi var, han bara förklarar." - gå raktfram och till vänster, det står provtagning i taket. "
När vi börja gå gick det inte äns att gå dit han menade. Så jag fråga, mena du hitåt?
Då stacka han ut huvudet och peka lite lätt- Dit. säger han och peka åt ett lite annat håll.
Aja, vi går och längst bort så står det provtagning. Vi går dit och skumt nog så skulle man ta en kölapp, gjorde det och vänta och vänta. Efter mer än en timme får vi komma in och då är det inte äns där vi ska vara. sköterskan förde oss då till en väntsal, nästan exakt där vi väntat första gången på läkaren. Hon tycket att vi väntat så länge så vi fick gå före de andra. Men ändå, jävla läkare som inte äns kunde följa oss den lilla biten eller sagt rätt väg. Nämnde de för sköterskan och hon höll väl med om det. Man blir så less, och barnen var då inte nöjd direkt. Griniga och hungriga. De va just vid lunchtid så.
Vi fick molipekt och kåvepenin utskrivet, ska tas 3ggr/dag i 7 dagar. Det är mycke när man ska ge det till 3. Men det gå.
På fredag ringde läkaren och berätta provsvaret på ögonen och det var då inte öroninflammation som tur var. De hade inte fått svar på halsen än.

Sen i onsdags tro jag att det var så hade jag feber hela dagen och riktigt hängig de va även barnen den dagen. Alice sov nästan hela dan, hon bara vaknade och åt lunch och middag. Så det är ändå skönt att det har ätit bra, då vet man att det kommer bli bra. Efter febern kom ont i halsen, riktigt ont. Fredag var det bra i halsen men då kom hostan. Igår va de rätt bra men jag är hes och ha slem och är lite snorig. Tobbe har varit hemma med sjukt barn. För de ha inte sovit så bra på natten. Men nu äntligen så ha det sovit bra. Tobbe blev också sjuk men då blev han frisk lika fort känns det som. Han ha väl lite hosta.

Igår och idag guld väder, typiskt att man ska vara inne och friskna till. Men idag är jag bra nog sugen på att fara ut.
Å barnens förkylning, de va som typiskt att den skulle komma just när det har blivit inskolade och skulle börja på riktigt eller va man ska säga. Jag som tänkte mig ut för att söka jobb. För det är mer jobb att vara arbetslös än att arbeta. Alla dessa papper och möten man inte vill på. Och sen för att få något från A-kassan. Suck.
Men snart så. Jag ser slutet i tunneln.

1 kommentar:

  1. Åh så bra att du ser ljuset! Tur ni är på bätttingsvägen, hade varit kul att ses snart? :) Kramis

    SvaraRadera